Judee dog fattig och bortglömd i mitten av sjuttiotalet. Tv
ingad till prostitution av ett kostsamt heroinmissbruk och, får man förmoda, förkrossad av att hon misslyckats att slå igenom trots att hennes musik var så bra.
Kanske var det oundvikligt. Hon hade en trasig uppväxt – prostituerat sig hade hon gjort även innan hon inledde sin karriär som musiker. Hon blev misshandlad av sin adoptivfar, tvingad att begå rån av en av hennes pojkvänner. Ni förstår.
Två album hann det i alla fall bli under hennes livstid, samt ett tredje som släpptes postumt så sent som för några år sedan.
Mystiker? J
a, lyssna till exempel på låten The Kiss från hennes andra album. Det handlar inte om den tonårskärlek som musik ofta handlar om. Snarast lyckas hon förmedla en kärlek som bär med sig något gåtfullt och andligt. Något gotiskt. I låten “Jesus Was a Crossmaker” lyckas hon till och med fördjupa betydelsen av den tidigare nämnda pojkvän som tvingat henne att råna en butik.
Ofta kan det vara så att fröet som gror till en sann talang också bär med sig en varning om undergång. När man lyssnar på Judee Sill så är det iallafall svårt att tänka annorlunda.