Rolling Stones sympathy for the devil

 

Det hände i december år 1969, på en racerbana i Altamont i närheten av San Francisco. Inspirerade av Woodstock, som gick av stapeln tidigare samma år, arrangerade Rolling Stones en gratiskonsert. Under dem på planschen stod andra storheter från sextiotalet som Grateful Dead och Jefferson Airplane. I höst spelar Stones på Friends Arena i Stockholm, det har varit en lång resa.

Det var i Altamont som Stones skulle utgöra soundtracket till ett av musikhistoriens mest mytomspunna dödsfall. Meredith Hunter, blott 18 år gammal och med metamfetamin i blodet, drog av okänd anledning pistol till tonerna av Under My Thumb. Han neutraliserades omedelbart med kniv av en Hells Angel som skötte säkerheten på konserten.

Dödsfallet var inte det enda som var problematiskt. Hippies och Hells Angels kommer överens ungefär så väl som man kan tänka sig att gäng med helt olika ideal och drogpreferenser gör. Hela arrangemanget präglades av upprepade våldsamheter från helvetesänglarnas sida.

Hunters död skulle med tiden komma att betraktas som en symbol för sextiotalets slut. En era som ofta skildras som en ljus och idealistisk tid som bar på löften om en bättre framtid för alla – i alla fall om du var under trettio. Om än att sextiotalets anda i realiteten redan var död. Tidsandan förändrades redan 1968. Kampen för mänskliga rättigheter och fred gav vika för tyngre droger och meningslöst våld i och med Tate-morden och morden på Dr. Martin Luther King och Robert F. Kennedy. Lyssna på Gimme Shelter. Rolling Stones hjälpte till att sänka ridån.

I efterhand tycks händelserna i Altamont vara någonting som Stones hade en ambivalent relation till. De hade bara något år innan lyckats kliva ur en psykedelisk kostym som passade dem ganska illa och ersatt den med något mörkare, tightare och sexigare. Till viss del en återgång till deras blues-rötter. Även om ingen i bandet skulle erkänna det så rådde det ingen tvekan om vad som passade dem bäst. Sextiotalet var tvunget att dö för att Rolling Stones skulle kunna leva.

Bråket om vem som egentligen bar skulden för att Hells Angels fick sköta säkerheten, och i förlängningen det olyckliga dödsfallet, skulle komma att pågå i många år efteråt. I ena ringhörnan: Stones, i den andra Grateful Dead. De är inte överens ännu.

Rolling Stones skulle någon gång i mitten av sjuttiotalet påbörja omstöpningen till det tungprydda varumärke/mångmiljonärsprojekt vi känner dem som idag. Det har verkligen varit en lång resa.

0 thoughts on “Rolling Stones sympathy for the devil”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *